Jag funderar ofta på tid och hur olika uppfattning man kan ha till tid. För vissa räcker inte dygnets alla timmar till medan andra tycker att det är fullständigt tillräckligt. Det handlar vilken inställning man har till tid.

Jag upplever mig stressad av att använda ord som "måste" och "hinna" i mina tankar och beslöt mig för att inte tänka eller säga dem högt. För flera år sen började jag bli medveten om det och försökte lägga om till att tänka "jag vill göra" och "det finns inga måsten" "jag hinner allt jag vill". Plötsligt så försvann en massa saker som byggde upp ångest och jag mådde inte (lika) dåligt av allt jag ville göra men som inte blev gjort.

För vad gör det om hundra år om jag inte hann ringa tillbaka om det är viktigare för mig att ta disken. Eller hur viktig är disken när jag kan ägna mig åt att spendera en timme med min älskling? Det är befriande att leva som om man är på semester varje dag. För på semestern struntar jag helt i om diskbänken är blåst innan jag går och lägger mig för jag vet att jag har tid att ta hand om det imorgon. Det är så jag vill leva!

Jag vill leva som om jag har all tid i världen för jag har all tid i världen, i varje fall lika mycket tid som alla andra.

När jag slutar att tänka i negativ klang "Min tid räcker inte" och tänker "jag har 24 timmar varje dag och hur ska jag spendera all den tiden på ett sätt jag vill" så öppnar sig möjligheter jag inte trodde var möjliga.

Jag tror ju inte på att jobba 8 timmar per dag (eller mer), fem dagar i veckan med två dagar på helgen där man ska HINNA med allt man har lust till som ofta skapar ångest för inte ens då ger man sig själv tid till det man egentligen vill.

Nä minsann, jag tror på att må bra varje dag och vad man mår bra av är högst personligt. Min absoluta dröm just nu är

* att aldrig behöva ställa klockan på morgonen

Tänk dig hur skönt att inte behöva känna stress över att komma i tid i säng för att hinna sova så att jag orkar sälja min tid till en arbetsgivare som (kanske inte) uppskattar det arbete jag gör för pengar som jag inte tycker räcker för att äta som jag vill, leva som jag mår bra av och kunna resa ibland. Jisses, jag får panikkänslor i bröstet bara jag skriver det!

Just nu har jag möjlighet att inte ställa klockan förutom när jag ska på yoga en morgon i veckan och jag har upptäckt att jag sover så mycket bättre utan press om att behöva hinna sova. Jag har kvällar som är mycket mer produktiva än om jag måste vila mig efter ett arbete.

Att hitta ett mellanting är det allra bästa och vad som är bra för mig behöver inte vara bra för just dig men lyssna till ditt innersta för det talar alltid sanning!

Bodil Jönsson är professor på universitetet i Lund och i denna intervjun med Veckans Affärer http://www.va.se/nyheter/2015/02/17/professorn-vi-borde-bara-jobba-tva-timmar-per-dag/ säger hon följande

Hur ser du på begreppet tid idag?
"Jag har en egen definition som lyder att "Tiden är naturens underbara sätt att hindra allt från att hända på en gång", -Bodil Jönsson

Kan bara hålla med!

Åh vad jag  längtar efter att skörda frukten av det jag skapar just nu. Det är lite segt att ha tillit till att saker kommer att hända och stå ut med vetskapen om att det som händer är tänkt att hända. Missförstå mig inte och tro att jag lutar mig tillbaka och gör ingenting. Såhär tänker jag

“What you are is what you have been. What you'll be is what you do now.” ― Gautama Buddha

Men det krävs mod att göra det som ens hjärta säger till en att göra. Jag är på god väg och får varje dag besked om att min livsstil är helt rätt för mig. Efter att i alla år haft extremt mycket eksem så har jag idag, för nästan första gången i vuxenlivet, nästan ingenting.

Observera att jag är officiellt arbetslös, har inte fått a-kassan än, söker jobb och planerar projekt parallellt med min andliga väg. Jag är lika lycklig med och utan pengar, dom definierar mig inte och jag har hela tiden försökt att känna tillit till att de kommer och att jag har råd att betala hyran.

Och nu fick jag besked om att de kommer :) Långt under vad jag trodde (läs förväntade mig - vad har vi sagt om förväntningar) så nu fick jag lite eld i rumpan att komma igång och i varje fall arbeta extra till att börja med. Dock söker jag endast extrajobb jag vill ha, inget annat som riskerar att få mig in på villovägar.

Så nu njuter jag av all energi jag har, att jag knåpat ihop en projektplan som ligger mig varmt om hjärtat och skickat till en stiftelse för att få finansiering till hösten och att jag mår toppen idag. Wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!

Ibland bara är den där, lyckan...

Yin yogan idag öppnade upp en massa känslor. Jag hade det på känn att det var dags med höftöppnare och det är där alla mina gamla känslor har lagrat sig. Förra gången vi gjorde höftöppnare så var jag nedstämd en hel dag, idag känner jag mig konstig och precis som om jag har långt till leendet och skrattet.

Mitt förhållande är allt jag tidigare upplevt som inte gjort mig väl, sådant som lagrats i min kropp och gjort med destruktiv och nu ska frigöras. Mina två viktigaste och riktiga förhållande är med mig själv och min sambo och de är fantastiska så nu är jag stark nog att lämna det förflutna och göra plats för mer kärlek.

Iväg med dig och låt mig vara för allt jag vill är att må bra och känna kärlek!

Jaaaaaaaaaaaaaaa nu kör vi!

Efter en massa oro igår så satte jag mig ner och i lugn och ro pratade med min sambo om mitt hjärteprojekt som oroar mig så konstigt mycket. När jag ännu en gång berättade om exakt vad projektet går ut på så övertygade jag mig själv samtidigt om hur bra det är. Det finns liknande men inget som är så omfattande och det känns fantastiskt!

När jag sedan ringde Skatteverket i morse för att få hjälp och beskrev min idé så fick jag väldigt fin respons, det visade sig att tjänstemannen hade ett speciellt intresse för barn och miljöfrågor. Det känns fantastiskt och jag suger åt mig av allt. Nu kör vi!!!!!!

....så lurar jag mig själv lätt till att tro att det bara finns roliga saker. haha så dumt, det skapar ju bara förväntningar av att jag inte behöver göra någonting som inte är roligt. Vägen mot att få göra och jobba med endast roliga saker kantas av att kanske behöva göra sådan som inte är så roligt och det är en vinst att lyckas att inte värdera dom sakerna som tråkigt vilket gör att jag inte heller tycker att dom är tråkiga. Låter invecklat eller helt uppenbart kanske, beror på hur du tänker.

Jag har funderat mycket, läs otaliga timmar av grubbel, på vad jag är ämnad att göra och hur jag ska göra det så roligt som möjligt för att inspirera mig själv och andra. Jag är en idéspruta och kommer med nya affärsidéer varje vecka men det hade inte funkat att genomföra alla, puh vad jobbigt.

Genom tidigare egna företag har jag lärt mig att det är bra att i början ha en stadig deltidsinkomst men det struntade jag i då och kastade mig huvudstupa ut, det fanns absolut ingen rädsla.

Så vad ska jag göra tänker jag..?! Jo jag älskar barn så jag har sökt jobb som barnpassare hemma i familjer i mitt närområde. Jag vet absolut inte om det är ett jobb jag kommer att gilla men denna vecka har jag två intervjuer i varje fall och det känns kul.

Varför jobba med barn? För att dom får mig att skratta och påminner mig om det naturliga, det är ett rörligt arbete och ger mening. Vi kan vara inne, ute, sitta, stå eller gå beroende på vad vi känner för i stunden. Detta är ett steg närmare en vardag jag vill ha, som gör att jag kan stiga upp varje morgon och må bra samtidigt som jag kan betala min räkningar.

Så varför inte lägga all prestige bakom sig och bara gå på känslan, det är det jag tänker nu.

Ett annat projekt som är i en helt annan kaliber än hemsidan jag sjösatte på ett par veckor efter att idén kom till mig är i sin linda. Jag har slitit mitt hår för att komma på hur jag vill att projektet ska se ut, hur lång tid det ska liggga över och framförallt i vilken företagsform det ska vara. Jag har spenderat så oerhört många timmar på att kolla finansiering då det ska vara en gratisinformation till barn och då kan jag inte köra det som enskild firma. Denna vecka har jag satt som deadline för projektplanen och jag ligger efter då jag skapade hemsidan till det andra förra veckan. Men det är bara upp igen på hästan och köra. Frågan är bara hur jag fortsätter för jag har precis ändrat spelreglerna lite, jag känner att jag måste korta ner projektet från 18 månader till max 12 månader, kanske mindre.

Det är nämligen så att vi vill ha barn och det har visat sig svårare än jag trodde och nu efter ett antal år så känner jag i kroppen att det är på gång och då vill jag också skapa mig en framtid som jag kan kombinera med en mammaledighet. Även om jag inte kommer att bara vara hemma utan garanterat vill kunna vara lite aktiv i mitt egna, och då är hemsidan jag körde igång i förra veckan perfekt.

Dock kan jag inte vara mitt uppe i ett projekt finansierat av en stiftelse tex och inte kunna slutföra. Ja ni ser, många tankar och det gör mig ibland galen. Varför kör jag inte bara på och slutar tänka så mycket....

Idag tar jag hand om alla mina surdegar, eller jag börjar i varje fall med att beta av dem. Det bästa sättet att må bra är att inte samla på sig en massa och i mitt fall en massa "att göra" som inte blir gjorda för dom är största anledningen till att jag blir nervös.

Det var länge sedan jag kände såhär men till skillnad från förr så tar jag tag i saker, försöker att förstå varför jag känner som jag gör och accepterar mina känslor istället för att trycka bort dem.

Det är helt okej att må skumt men när jag blir blockerad så tänker jag på flickan jag skrev om igår och då sätter jag fart. För jag har ju faktiskt alla möjligheter att må bra, jag är trygg, mätt och älskad.

Och för att jag inte ska känna att jag har saker att leva upp till så ska jag hålla min senaste affärsidé för mig själv, ska försöka att bygga upp den i lugn och ro och låta hemsidan växa utan att snacka så mycket om den. Det är ett sätt för mig att inte skapa känsla av att behöva leva upp till något. Om det inte funkar så är det ingen som frågar. Och om det funkar så kan jag jobba på i lugn och ro. Känns fantastiskt!

Det kör jag på :)

I morse vaknade jag efter en god natts sömn med hundra tusen ångesttankar, jag blev påmind om alla saker jag inte tagit tag i och fick inte bort dem. Det gick under huden på mig och jag försökte tänka positivt och att jag ska ta tag i dom.

Sen gick jag ner och slog på Nyhetsmorgon och där sitter Timo Räisänen och berättar om sitt möte med en flicka i Bangladesh genom SOS Barnbyar som tvingats in i sexindustrin och hon berättade ingående om hur hon blivit våldtagen i dagar tills hon gick med på att jobba som prostituerad. Hon jobbar på en bordell som är som en stad, 7000 personer (kvinnor antar jag) bor där.

Denna fantastiska flicka kunde till och med le, hon orkade berätta om saker hon blivit utsatt för efter att hon kidnappats efter ett arbetspass på en fabrik. Och då skäms jag, jag skäms för att jag sitter här i min trygga soffa efter en trygg natt i min sköna säng och har ångest över att jag inte ringt bilmekanikern eller skrivit en liten rapport som hänger över mig.

Hur kan jag ens tvivla på mina möjligheter att leva ett liv jag vill leva, ett liv som bryter mot alla svenska normer? Fy fan vad jag har det bra och hur kan jag glömma? Ändå tackar jag varje dag för allt jag har, jag tackar för en god natts sömn men jag kan inte se mig själv från ett avstånd nog för att förstå hur bra jag har det.

Jag har alla möjligheter till allt jag vill och jag ska göra det för flickan jag såg, om jag ens har ett uns av hennes styrka så kan jag flytta berg. Hon gör mig ödmjuk för oavsett hur ödmjuk jag trodde att jag är så har jag lång väg kvar för att kunna ta emot allt som ges mig, jag ser inte det än.

Så jag sitter kvar här i min trygga soffa och känner in ödmjukheten och för att ha kraft nog att lyfta på en eller annan sten under dagen!