Den senaste tiden har jag känt mig lite vilsen och inte mediterat så mycket. Det är så knasigt hur vi funkar för när vi behöver det som mest så gör vi det som minst. Alla kan nog känna igen sig i det när det kommer till träning och vila.

Även om jag är helt medveten om att det är när jag mediterar som jag hittar tillbaka till min väg så får den där på axeln helt för mycket utrymme och vinner. Rösten övertalar mig att det är helt okej att inte meditera så mycket, att jag inte behöver det.

Samma röst är den som okejar att äta godis stup i kvarten och den som säger att jag inte behöver träna. Så sjukt tröttsamt!

Vi har alla hört den, mer eller mindre, och alla kan känna igen sig. Så jag ignorerar och sätter mig i skräddarställning. Oooooooom

Det kan vara så att eftersom jag inte arbetat så mycket senaste veckorna så finns det utrymme att skriva och göra alla andra projekt vi har på gång. Och jag har aldrig haft så svårt med disciplinen som nu. När jag inte är stimulerad utifrån så får jag ibland dippar och tar mig inte för något alls, framför allt när jag inte sovit ordentligt en natt. Men som vanligt tar jag ett steg tillbaka och iakttar mig själv och mitt sinne.

Jag väljer att granska mig själv och tar emot insikterna. Dom är inte alltid så tjusiga men när det svider som mest så utvecklas jag också som mest.

Jag läser en bok som heter Älska livet som det är (The Work) av Byron Katie och den är grym, om man vill leva i den riktiga verkligheten och inte den vi alla dikterar för oss själva och tror på. Den är lättskriven och jag rekommenderar den verkligen.

http://thework.com/sites/thework/svenska/

Jag stressar mig genom att inte ta det lugnt och känna tillit och sen bara sätta mig och skriva. Jag tappar glädje och tron på mig själv för en stund men väljer sedan att ifrågasätta mina tankar och kommer ut på andra sidan utan att gräva ner mig. Enligt ovan bok så frågar jag mig själv "Är detta verkligen sant?" "Är verkligheten så som jag säger att den är?"

Tex, jag tänker för mig själv att jag inte vill sätta mig och skriva men samtidigt så stressar det mig något oerhört att känna och tänka så. Då frågar jag mig själv och jag verkligen inte vill skriva och när jag tänker på det viset så är det ju inte sanning för jag vill ju skriva. Om jag vänder på det, som är ett senare moment enligt Byron Katie, så blir det "Jag vill skriva" och då är det lättare att hitta glädjen och avlasta det jag projicerar på mig själv genom tankar som inte är sanna.

Tyvärr kan jag inte lägga upp bilder för datorn behöver uppdateras, blir ett projekt en annan dag för nu ska jag skriva för det är precis det jag vill just nu :)

Ha en underbar dag!

Namaste

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag vaknade jag med ett enormt behov av att skriva. Äntligen!!! Som jag längtat efter känslan tillbaka till tangentbordet. Det är en enormt skön känsla att hitta tillbaka till mig själv.    Jag såg en bild på instagram, en bild på en strand med...

Jisses vad tiden går! För min chans till mammapeng så har jag hoppat på ett jobb som upptar 60% av min arbetstid men 100% av min energi och det gör att jag tappar mina ord och lusten till att skriva. Det var längesedan jag var upptaget med ett arbe...

Godmorgon!   I morse när jag kom ner och satte mig i soffan med en kopp kaffe, redo för nyhetsmorgon så ville inte tv'n alls. Det fanns ingen signal förutom på svt1. Tillslut försvann även den och jag kände mig inte helt redo för att börja jobba....

Sen vi fick besked om att vi väntar barn så har min värld ställts upp och ner. Allthar rubbats och alla härliga rutiner av meditation, yoga och skrivande har varit som bortblåst. Det har även skapat lite ångest för jag saknar det. Yogan och meditatio...

Vi har äntligen, efter nästan fem år som ofrivilligt barnlösa, fått beskedet att vi ska bli föräldrar. Lyckan när testet vi gjorde hemma nyligen var positivt går inte att beskriva. Efter alla år, alla nederlag och dubbla känslor inför alla andra som ...