Efter att ha vaknat med en förkylning i morse och spenderat heeeela dagen i soffan så börjar jag vakna till liv. Och mitt behov av att skriva vaknar. Det är olika från dag till dag vad jag vill skriva. Oftast är det på boken, ibland här och mer sällan på vår reseblogg. Idag faller lusten här!

Jag har känt ett tag att jag saknar att vara ute på havet, känna mig levande och vinden i mitt hår. Jag vill utmana mig själv igen, lära mig nytt och känna mig fri och ingenting ger mig frihet som havet. Lika skrämmande som ett svart djupt hav är, lika spännande är vidden av det. När man är på havet finns inget annat, det är bara vinden, farten, livet och att njuta. Jag har ett behov av att komma ut igen.

När jag var liten hade jag fördelen att växa upp med en mindre motorbåt som vi ofta drog ut med hela familjen. Det var tider det och jag trodde faktiskt inte att det skulle komma så starkt tillbaka till mig såhär 25år senare. Jag känner mig bunden inombors och det kan vara synonymt med att jag behöver slå mig fri ännu en gång. Kanske är det så att jag nu står inför ett vägskäl som jag ännu inte är medveten om, någonting är det och det är lika delar ångest som frihet i bröstet.

Boken är snart klar, enligt plan och då tar nästa plan vid. Under semestern de närmaste veckorna kommer jag att skriva färdigt det sista på den, rätta, korrläsa och sätta samman i rätt ordning. Parallellt ska jag leta förlag och få iväg den till några stycken. Det känns helt naturligt det här, känns inte ens särskilt nervöst. Jag har mognat in i det efterhand och jag tar det steg för steg, precis som vilket företag som helst skapas i.

Därefter har jag och min sambo ett projekt ihop, gällande återvinning och en mer handfast produkt. Det är oerhört spännande och jag ser det som det vi kan leva av på framtiden vid sidan av mitt skrivande och min killes "riktiga" jobb som han fortfarande kommer att verka inom.

Jag vill bygga upp en verksamhet som kan bli lön, är i tiden, har en lång livslängd och som vi kan styra utomlands ifrån. Det är många erfarenheter jag ska sammanlänka för att få det att funka men det är det som är spännande i denna kråksången. Nämligen att inte göra som alla andra när de startar nya företag och gör sig själva oumbärliga de första fem året, utan chans att ens ha ledigt en dag i veckan. Nä fy för, vi har gjort det båda två flera gånger och nu är det dags för att företaga smart och på ett sätt som VI vill leva.

Jag vill skriva och resa, driva ett vinstdrivande bolag och känna frihet. Kan tänka mig att mina drömmar förväxlas med flykt, att jag vill sitta på en söderhavsö hela dagarna och inte gör något.Fel Jag vill jobba hårt den tiden jag arbetar, jag vill bara inte jobba så mycket. Jag vill ha tid att lära mig spanska, jag vill ha tid att lära mig surfa igen, jag vill ha tid att lära andra människor och kulturer och jag vill framförallt ha tid med min sambo.

Samma behov av att vara ute på havet har jag att bo nära en liten vik på Mallorca, bara ta handduken över axeln och hoppa i de slitna sandalerna tidigt på morgonen för ett dopp. Jag vill ha större närhet till bad, till lek och till ett lugnt liv. Idag bor jag tio minuter från havet men det är inte ett hav fullt av tång jag önskar, jag har människor runt omkring mig vart jag än går men jag vill ha närhet till människor som är som jag. Det enda jag önskar är att leva som jag vill, när jag vill!

Här vill jag doppa tårna och stå på händer i vattnet som jag gjorde när jag var liten. Här vill jag ta min vänner som kommer på besök och ge dem en oas från vardagen. Här vill jag upptäcka mig själv och lära känna sidor hos mig själv och min partner jag inte visste att vi hade. Här vill jag leva när jag vill. Jag vill leva och sätta andra mål, nya mål.

Nu när min bok snart är klar så börjar tankarna komma på andra texter. Vad ska jag skriva, är det en roman kanske? Kan jag stoppa tankarna som kommer till mig som lärdomar varje dag. Lärdomarna som jag skrivit ner och låtit leda mig mot nya insikter. Tar de bara slut när något annat ska skrivas eller kommer de ändå? Den senaste tiden kommer de varje dag och det känns konstigt om de bara ska ta slut, precis som om jag är fullärd och det blir ju ingen för det vet ju alla.

Kanske är det något helt annat jag ska skriva. Jag längtar efter det engelska språket igen i mitt liv så kanske är det det som ska komma tillbaka, fast i skrift denna gången.

Det enda jag vet är att jag är på god väg mot det liv jag vill leva varje dag, där jag är ansvarig för mina framgångar. Jag är alltid ansvarig för mina handlingar och tidigare val bestämmer vad jag gör varje dag, men nu är det dags för val som gagnar mig själv mer och inte styrs av så många andra önskemål.

Bara den som lever får se och eftersom jag är lite smärre besatt av citat från visa människor så avslutar jag detta långa inlägg med ett som påverkar mig varje dag:

Nisargadatta Maharaj

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag vaknade jag med ett enormt behov av att skriva. Äntligen!!! Som jag längtat efter känslan tillbaka till tangentbordet. Det är en enormt skön känsla att hitta tillbaka till mig själv.    Jag såg en bild på instagram, en bild på en strand med...

Jisses vad tiden går! För min chans till mammapeng så har jag hoppat på ett jobb som upptar 60% av min arbetstid men 100% av min energi och det gör att jag tappar mina ord och lusten till att skriva. Det var längesedan jag var upptaget med ett arbe...

Godmorgon!   I morse när jag kom ner och satte mig i soffan med en kopp kaffe, redo för nyhetsmorgon så ville inte tv'n alls. Det fanns ingen signal förutom på svt1. Tillslut försvann även den och jag kände mig inte helt redo för att börja jobba....

Sen vi fick besked om att vi väntar barn så har min värld ställts upp och ner. Allthar rubbats och alla härliga rutiner av meditation, yoga och skrivande har varit som bortblåst. Det har även skapat lite ångest för jag saknar det. Yogan och meditatio...

Vi har äntligen, efter nästan fem år som ofrivilligt barnlösa, fått beskedet att vi ska bli föräldrar. Lyckan när testet vi gjorde hemma nyligen var positivt går inte att beskriva. Efter alla år, alla nederlag och dubbla känslor inför alla andra som ...