Efter en dag fylld med intryck ligger jag i sängen med bultande  hjärta och brinnande skalle. Det gör så ont, både i huvudet och i hjärtat, att behöva ha det såhär. 

Idag frågar jag mig själv varför just jag skulle drabbas av detta för idag är det ett hinder. Jag vill byta bort det mot all okänslighet i världen bara jag kan somna och få ro. Jag vill inte behöva förklara en enda gång till varför jag inte orkar ses, hålla på med sena middagar eller varför jag får panik av många intryck.

Om jag kan spela in känslan av att hjärnan brinner, av att inte kunna ha glasögonen på näsan men inte heller vara utan dom, när paniken byggs upp inom mig för att inte få sömnen jag behöver för att nollställa energinivåerna och ge till dig som ifrågasätter mig så tror jag inte att du frågat igen. Om jag sluppit svara på frågan varför det är som det är och istället spendera kvalitetstid med dig så hade även jag efter vårt möte mått bra och inte varit helt slut.

Just nu är jag fylld av bitterhet och jag låter den komma ut för att inte ätas upp inom mig. Jag låter mina känslor få finnas och gråter en skvätt för även om klockan nu är mycket och stressen över att morgondagen närmar sig så försöker jag göra det som är bäst för mig. Egentligen har jag ingen aning för jag vill bara springa ifrån min kropp och lämna skinnet bakom mig men det går inte.

Vad gör jag istället nästa gång? Det får vara slut med kulsprutande pratkvarnar som bra tjattrar och inte lyssnar. Men hur fan gör man det när det är ens familj? Panik igen. Fan.

Det måste få ett slut men hur ser man det finkänsligt? 

Jag börjar få svaren på mina ungdoms stora gissel, på det som fick mig att alltid vilja fly så långt bort jag kunde.

Jag ska sluta ursäkta mig för det jag känner och den jag är. Jag ska inte härda ut längre utan tacka nej även om det är konstigt. Om inte jag gör det så gör ingen annan det åt mig och det är som att leva någon annans liv, fast det är jag som ligger sömnlös med konsekvenserna. 

Hade jag vetat att livet förde med sig så här mycket så vet jag inte om jag hade bett om att bli född. Det låter konstigt men så känner jag.

När folk ringer stup i kvarten och beklagar sig om allt så ska jag inte svara om jag verkligen inte vill prata. Det suger i magen bara jag skriver det men det är dags att klippa navelsträngen en gång för alla nu. Jag ska grundligt förklara hur jag har det och endast en gång.

Varför ska jag behöva försvara mig för något som jag inte bett om att få? Varför ska jag känna ångest över att be att få vara JAG när jag accepterar andra precis som dom är? Slut på det.

Jag får ännu mer energi att ta mig dit jag vill vara i framtiden när jag upplever sådana här dippar, rent utav bottenskrap som jag har idag. Att nå målet att vara oberoende av allt och alla, inkomst och arbetsplats har aldrig varit mer aktuellt för mig.

Jag börjar känna mig lugnar och tror faktiskt att jag kan somna snart. Även om det inte är bra med datorljus i sängen så följde jag det som jag kände att jag behövde, att skriva av mig. Dessutom har jag fått en insikt om min ganska dysfunktionella kontakt med min mamma som jag behöver handskas med för min egen skull.

Om inte annat så kommer detta ur denna jävla dynga jag har inom mig ikväll. Alltid något!

Nä nu tror jag att jag släpper detta och försöker sova! 

Godnatt 

Efter att inte ha skrivit alls på flera veckor och haft några förvirrade dagar efter Mallorca där jag behövt extremt mycket egentid för att landa i alla intryck så börjar jag nu hitta tillbaka. Jag har vetat länge att det är en bok som jag ska skriva, och förhoppningsvis kunna leva på, men jag inte varit så säker som jag är idag.

Igår vaknade jag tidigt som jag gör nästan varje morgon nu och tassade ner för att meditera. Efter en skön stund så plockade jag direkt fram datorn och började skriva på boken. Fingrarna glödde och jag kom genast in i ett flow. Orden bara sipprade ur mig och i efterhand behövde jag knappt ändra eller redigera något alls. På mindre än en timme skrev jag färdigt ett kapitel som jag bara precis skrivit ett par stycken till innan, ett kapitel där jag tidigare inte riktigt vetat vad jag skulle förmedla.

Som ni kanske förstår vid detta laget så är det ingen roman jag skriver utan en bok som ska inspirera. Det är upp till var och en men jag har själv gått igenom så mycket och fått många tankeställare och varför inte ge någon annan möjlighet att få samma resa.

I morse innan jag gick ur sängen glömde jag att upprepa "Idag blir en fantastisk dag, idag blir en fantastisk dag" och fram till lunch undrade jag varför jag kände mig vilsen och arg, småilsken på allt och alla som kom i min väg. Då kom jag på, jag glömde lägga grunden för denna dagen. Oj så viktigt det är för mig att skapa en fantastisk dag genom att varje morgon säga det, högt eller tyst. Hela förmiddagen har jag känt mig såhär    men för en stund sedan tog jag en filt och satte mig ute och mediterade en bra stund. Det kittlade i magen när jag fokuserade på andningen men tog in alla ljud som naturen gav. Det blåser rejält idag men det blåser sådär fint så det susar i alla trädtoppar och jag kunde nästan höra skillnad på vilket träd vinden gick igenom. Fåglarna kvittrade, hälsade kort innan de flög vidar. Det var ett virrvarr av underbara ljud och efter meditationen känner jag mig såhär  

I sinnet börjar jag närma mig det som är min dröm. Drömmen om att ha sinnesro av att ha skapat en vardag och inre liv som jag önskar mig. Det viktigaste är inte att ha pengar men det börjar bli viktigare för mig att veta att jag kan leva väl och resa om andan faller på. Jag vill vakna varje morgon och känna lust till allt som skall hända. Jag vill känna tillit till att allt det som är tänkt ska hända kommer att hända och just nu är jag mer och mer övertygad om att allt jag önskar kommer att slå in.

Det som inte slår inte är heller inte tänkt ska hända. Och det är också helt okej, jag gråter aldrig över spilld mjölk.

Såhär vill jag känna mig inombords!

Lugn och ro med massor av härlig energi som kikar in där den når! Namasté

Har inte suttit vid datorn en enda gång sedan jag skrev här senast men oj vad det har hänt mycket. Har börjat mitt nya arbete för en bonde i trakten och stormtrivs plus att vi hunnit med resan till Mallorca.

Åh åh åh Mollorca i mitt hjärta   som vi älskade denna fantastiska ö och stadsdel vi bodde i. Jag säger bara SANTA CATALINA. Kommer ni ihåg att (nu skriver jag som om det faktiskt är någon som läser detta   ) jag skrev att jag följer Malin Berghagens blogg och att det var något som kallade mig till Palma? Tror du inte att vi bodde så nära Malin att jag kunde se hennes hus? Helt otroligt, vad är oddsen?!? Vi såg henne också väldigt mycket, gick förbi henne på gatan men jag ville inte säga något. Det kanske är tramsigt men jag respekterar henne och hennes privatliv.

Vi är helt förälskade i ön och ska tillbaka så fort vi har chans men då blir det nog att utforska andra delar av ön och inte bara palma. Detta kan absolut vara ett ställe som vi kan tänka oss att bo på när det är som kallast här och jag får min köldallergi och inte kan vara utomhus. Så underbart att veta vart vi vill spendera våra vintrar :)

Over and out!

Min framtid!

 Jag vill arbeta hemifrån med att bland annat skriva böcker  Sitta på en terass vid medelhavet och blicka ut över vattnet

Kunna yoga och meditera vid vattnet och njuta av morgonpromenader när andan faller på.

Välkomna en liten bebis  tillsammans med mitt livs kärlek och inte behöva välja solen, värmen eller arbete.

Leva   på fantastisk mat och mer eller mindre bo på närmaste marknad. Odla egna citroner   och skrota runt i vackra kläder med vackra smycken    
     

  i vår vackra trädgård i huset vi hyr under vintrarna.