Dagen efter sammanbrottet inombords och det gnager fortfarande lite. Det är min högkänslighet som gör sig påmind och min mammas känslor som hon inte ens är medveten om lagras inom mig. Jag känner av och känner in vare sig jag vill eller ej. Det går inte att stoppa och det är först nu, 36 år gammal, som jag förstår vad det är jag känner. Det är först nu jag förstår att det inte är mina känslor utan alla andras. De dränerar mig ofta men kan också fylla mig med en oerhörd kärlek.

Det är nu jag vet varför jag låg vaken en hel natt som liten liten flicka, utom mig av oro för vad mina föräldrar skulle säga när de upptäckt att jag klippt av håret på min barbie. Nu förstår jag och det var inte mig det var fel på. Nu får jag svar på varför jag var så orolig.

Jag borde ha fått vara så trygg att jag hade kunnat gråta när jag vill och att det alltid fanns en famn att landa i. Mina föräldrar borde ha uppmärksammat min känslighet istället för att bara springa på och vara upptagna med sitt eget. De har varit fantastiska på många sätt men otryggheten inom mig börjar läkas först nu i vuxen ålder och tänk så många tankar, känslor och ångest jag hade sluppit om jag vetat och varit accepterad som jag är.

Inte ens nu när jag berättar hur jag känner så möts jag av förståelse, det tas inte in och är inte intressant. Det intressanta är hur "ball" man är och vilka saker man köpt. Och jag som har noll intresse i det.

Inom mig finns en fantastisk kärlek och jag kan se nyanser få ser. Mitt hjärta dansar av blommor i full prakt. Min mage pirrar av möten med människor och jag blir överväldigad av en bra sång. Mina ögon tåras av kärleken till mina vänner och jag ser lycka i små saker ingen annan noterar.

När jag förstår mig själv är det helt underbart att vara högkänslig och utan den är jag en annan person. Jag är bäst på att vara jag, du är bäst på att vara du. Låt det vara så och låt oss stötta varann istället för tvärtom. Låt oss se varandras styrkor och nyttja dem, låt oss skratta ihop och ta livet som det är. Låt oss leva livet genom glädje och lust, låt oss älska. Tillåt dig själv att känna den kärlek du har inom dig och ge den till andra. Se andra, hjälp andra. Var den person du är stolt över och gör mer av det du mår bra av.

Notera när du gör eller säger saker du inte kan stå för, stora som små, och gör dig själv till en bättre människa varje dag. Det är din skyldighet mot dig själv.

"Ingen är så utomordentligt perfekt att hon kan ta sig friheten att klandra en annan människa"

Citat Jag

Namasté

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag vaknade jag med ett enormt behov av att skriva. Äntligen!!! Som jag längtat efter känslan tillbaka till tangentbordet. Det är en enormt skön känsla att hitta tillbaka till mig själv.    Jag såg en bild på instagram, en bild på en strand med...

Jisses vad tiden går! För min chans till mammapeng så har jag hoppat på ett jobb som upptar 60% av min arbetstid men 100% av min energi och det gör att jag tappar mina ord och lusten till att skriva. Det var längesedan jag var upptaget med ett arbe...

Godmorgon!   I morse när jag kom ner och satte mig i soffan med en kopp kaffe, redo för nyhetsmorgon så ville inte tv'n alls. Det fanns ingen signal förutom på svt1. Tillslut försvann även den och jag kände mig inte helt redo för att börja jobba....

Sen vi fick besked om att vi väntar barn så har min värld ställts upp och ner. Allthar rubbats och alla härliga rutiner av meditation, yoga och skrivande har varit som bortblåst. Det har även skapat lite ångest för jag saknar det. Yogan och meditatio...

Vi har äntligen, efter nästan fem år som ofrivilligt barnlösa, fått beskedet att vi ska bli föräldrar. Lyckan när testet vi gjorde hemma nyligen var positivt går inte att beskriva. Efter alla år, alla nederlag och dubbla känslor inför alla andra som ...