Idag började jag förmiddagen med några yogapositioner. När jag ställt mina barfota fötter så kände jag så djupt inom mig att det skulle handla om förlåtelse. Yogan kände jag att jag behövde för att öppna upp kroppen och förbereda inför meditationen. Därför började jag med solhälsningar och sedan positioner jag kan och vet öppnar upp bröstet och hjärtat. Det kändes bra och i meditationen sjönk jag snabbt in i frid. Där kom förlåtelse nästan som i ett mantra till mig och händelser och personer, inklusive mig själv, från förr dök upp.

Händelser och människor har nämligen börjat dyka upp hos mig den senaste tiden, händelser jag eller andra inte bör vara stolta över. Det kunde vara tidigare arbeten där jag inte blivit väl behandlad och därmed inte värderat mig själv högt nog för att säga ifrån. Det har varit händelser men vänner som har gjort att vi gått skilda vägar, händelser som grundat sig i stora egon, dålig självkännedom, depression och kränkta Jag. Det var familj som dök upp, familjerelationer som inte fungerar och där det egentligen inte har fungerat någonsin.

Jag grät och lät tårarna rinna längs kinderna, jag såg mina känslor i form av bagage som jag satte på en flotte. Flotten flöt mot havet och tog sig längre och längre bort från mig.

I det tillståndet trodde jag att jag skulle känna lättnad men till mitt, och framförallt mitt egos, stora förtret så kände jag ingenting. Fortfarande känner jag ingenting mer än tillfredsställelse. Jag är glad och tacksam för att jag är jag, för det jag är kapabel till idag för att må bra och kunna släppa dåtiden och det som hänger med mig. Jag är tacksam för att jag ser mitt ego som kräver kontroll och vill synas och höras och jag är tacksam för att jag inte ger egot den uppmärksamheten.

Oavsett så är jag tacksam för att jag låter mig känna det jag gör och uttrycka mig så som jag gör. Jag är tacksam för att jag är stark nog att se mina egna brister och förlåta mig själv för dem, även om jag kanske inte är stark nog ännu att säga förlåt till den jag sårat.

Förlåt

  Jag låter vallmoblad som faller från stjälken symbolisera fjärilar och för allt vad fjärrilen står för <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag vaknade jag med ett enormt behov av att skriva. Äntligen!!! Som jag längtat efter känslan tillbaka till tangentbordet. Det är en enormt skön känsla att hitta tillbaka till mig själv.    Jag såg en bild på instagram, en bild på en strand med...

Jisses vad tiden går! För min chans till mammapeng så har jag hoppat på ett jobb som upptar 60% av min arbetstid men 100% av min energi och det gör att jag tappar mina ord och lusten till att skriva. Det var längesedan jag var upptaget med ett arbe...

Godmorgon!   I morse när jag kom ner och satte mig i soffan med en kopp kaffe, redo för nyhetsmorgon så ville inte tv'n alls. Det fanns ingen signal förutom på svt1. Tillslut försvann även den och jag kände mig inte helt redo för att börja jobba....

Sen vi fick besked om att vi väntar barn så har min värld ställts upp och ner. Allthar rubbats och alla härliga rutiner av meditation, yoga och skrivande har varit som bortblåst. Det har även skapat lite ångest för jag saknar det. Yogan och meditatio...

Vi har äntligen, efter nästan fem år som ofrivilligt barnlösa, fått beskedet att vi ska bli föräldrar. Lyckan när testet vi gjorde hemma nyligen var positivt går inte att beskriva. Efter alla år, alla nederlag och dubbla känslor inför alla andra som ...