Sen vi fick besked om att vi väntar barn så har min värld ställts upp och ner. Allthar rubbats och alla härliga rutiner av meditation, yoga och skrivande har varit som bortblåst. Det har även skapat lite ångest för jag saknar det. Yogan och meditationen har antagligen varit det min kropp behövt för att kunna bli gravid och att sluta med det när det ligger en liten en i magen känns helt fel.

Så idag vaknade jag som mig själv med viljan att återupprätta mina gamla rutiner. Så nu jag har mediterat på morgonen och det var skönt. När jag väl sitter där med benen i kors så finns det ingenting som är mer naturligt och det känns främmande att inte ha det som en del i vardagen. Suget efter att skriva är också här så nu sitter jag vid datorn och börjar med att uppdatera bloggen.

Bebisen är nu i v 13 och det känns toppen :) alla de närmaste är informerade och glädjs lika mycket (nästan) som vi gör. Tänk, om ett halvår har vi äntligen en bebis i vårt hem. Yes!!!

Med boken har det inte hänt någonting. Jag tänkte skriva färdigt den under semesterveckan i augusti men det blev allt annat än skrivande, framförallt googlande på graviditet. Och det är så det skulle vara då, nu känner jag mig uppfyllt av energi att få ner mina ord igen.

Jag har kommit till den delen i skrivandet att jag känner mig ganska färdig. Att det ska korrläsas och rättas, sättas i rätt ordningsföljd och allt annat som jag inte har en aning om. Jag har även kommit till den delen när min självkänsla sätts på prov och Jante som kastar sin skit på mig. Varje dag känner jag "Vem är jag att tro"och andra hemska saker.

Men, det finns en enorm tröst och det är en annan bok som fullständigt tar över alla topplistor. Nämligen Lär dig leva: Mindre stress - mer närvaro av Mats och Susan Billmark.

http://www.adlibris.com/se/bok/lar-dig-leva-mindre-stress---mer-narvaro-9789197260008

Kan dom så kan jag. De slår dessutom ut alla stora böcker som lanserats den närmaste tiden. Det är en tröst.

Frågan är hur jag går tillväga med nästa steg, jag vet inte om jag ska vara helt ärlig men jag vet att jag inte kan stoppa nu.

Mina över 100.000 skrivna ord är värd mycket för mig och jag tror att andra kan ha nytta av dem i den stressade värld många väljer att leva i.

Tack för ordet, på återseende :)

Namasté