Jag läser Maria Kleins blogg om barn och hennes sätt att uppfostra. Även om jag inte har barn själv, än, så berör det mig eftersom alla alltid har många barn i sin närhet. Jag vet inte hur man uppfostrar barn till trygga vuxna men jag vet en sak och det är att Astrid Lindgren hade helt rätt i detta citatet:

”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.”

eller vad tycker du om detta från samma förnuftiga kvinna..

”Man kan inte piska in något i barn, men man kan smeka fram mycket ur dem.

Och i ett inlägg om bestraffning refererar hon till den arma lilla norska flickan som förlorade livet bara ett år gammal av sin egen mamma. Hon länkar till denna fruktansvärda historia där en liten liten tjej till slut dör efter åtskillig tortyr. Mina ögon fylls av tårar som faller längs kinderna, jag blir så ledsen av så många anledningar. Stackars stackars flicka att behöva leva ett så hemskt liv utsatt av den som ska skydda henne mot allt farligt som kan uppstå. Arma lilla tös!

Jag blir så ledsen att jag knappt kan få stopp på det för lika kränkt som denna flicka har blivit, lika kränkt blir jag när jag läser om de som kan få barn men som inte tar hand om dem. Det finns så många fina människor som längtar hjärtat ur sig efter att få bli föräldrar men som aldrig blir det, eller som i varje fall får vänta länge. Jag och min sambo tillhör dem!

Det gör extra ont i mig när det enda jag vill är att få sätta ett liv till denna värld, göra mitt allra bästa för att ta hand om det lilla livet och ge honom eller henne de bästa förutsättningar vi kan för att göra vårt barn tryggt. Det är som en kniv i bröstet när människor kan sätta barn till världen utan minsta tanke innan om hur de på bästa sätt ska ge kärlek, hantera konflikter eller göra vid situationer som man utan barn inte behöver tänka på.

Nästan varje dag tänker jag på dessa sakerna, även för att de utvecklar mig som person. Varje dag tänker jag på vårt barn som vi längtar så mycket efter, många gånger om dagen tänker jag på det lilla liv som vi ännu inte blivit berikade med. Och sällan kan jag hindra tårarna för det är min största sorg att inte få bli mamma, att inte min sambo får bli pappa - än.

Jag kan inte förstå hur man kan skada en annan människa och framförallt inte ett barn. Jag tröstar mig med att mamman i till den nu döda flickan måste varit psyksjuk, men vem har då inte gjort hennes jobb och skyddat flickan? Att leva med skygglapparna på när det kommer till barn och ungdomar får inte ske. Varje dag utsätts barn för övergrepp, om än mindre kränkningar av sina föräldrar som tror sig göra rätt, men ändå. Varje dag utsätts barn för övergrepp av kaliber jag inte ens kan tänka på. Vem är där och skyddar dem? Och vad blir det av dem som vuxna? Har mamman till lilla flickan blivit utsatt för liknande när hon var liten men överlevt?  Jag kommer aldrig att få svar på det men jag kan inte sluta tänka på om det finns barn i min egen närhet som far illa.

Finns det en familj i min egen närhet, syskon eller vänner, som utan att jag märker det utsätter sitt barn för lidande, våld eller sexuella övergrepp? Missar jag signalerna och tror precis som alla andra att "den ungen behöver fan hjälp, hon är ju inte klok". Det tål att tänkas på ännu en gång för det är allas ansvar att skydda barn, alla barn.

Jag kan inte rädd lilla tjejen, det är redan för sent, men jag kan läsa, tänka och känna för att förbereda mig själv för det kommande mammaliv som jag så gärna vill. Det är mitt ansvar att veta så mycket som möjligt och göra det bästa jag kan för ett nytt liv.

Puh det var en tung morgon men jag tar flickan in i mitt hjärta och sänder henne en känsla av att hon inte var här på jorden helt i onödan och hoppas att hon får min kärlek. Ta vara på dina barn och var glad och tacksam för att du har möjlighet att få dem.

All kärlek  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag vaknade jag med ett enormt behov av att skriva. Äntligen!!! Som jag längtat efter känslan tillbaka till tangentbordet. Det är en enormt skön känsla att hitta tillbaka till mig själv.    Jag såg en bild på instagram, en bild på en strand med...

Jisses vad tiden går! För min chans till mammapeng så har jag hoppat på ett jobb som upptar 60% av min arbetstid men 100% av min energi och det gör att jag tappar mina ord och lusten till att skriva. Det var längesedan jag var upptaget med ett arbe...

Godmorgon!   I morse när jag kom ner och satte mig i soffan med en kopp kaffe, redo för nyhetsmorgon så ville inte tv'n alls. Det fanns ingen signal förutom på svt1. Tillslut försvann även den och jag kände mig inte helt redo för att börja jobba....

Sen vi fick besked om att vi väntar barn så har min värld ställts upp och ner. Allthar rubbats och alla härliga rutiner av meditation, yoga och skrivande har varit som bortblåst. Det har även skapat lite ångest för jag saknar det. Yogan och meditatio...

Vi har äntligen, efter nästan fem år som ofrivilligt barnlösa, fått beskedet att vi ska bli föräldrar. Lyckan när testet vi gjorde hemma nyligen var positivt går inte att beskriva. Efter alla år, alla nederlag och dubbla känslor inför alla andra som ...