Efter en dag fylld med intryck ligger jag i sängen med bultande  hjärta och brinnande skalle. Det gör så ont, både i huvudet och i hjärtat, att behöva ha det såhär. 

Idag frågar jag mig själv varför just jag skulle drabbas av detta för idag är det ett hinder. Jag vill byta bort det mot all okänslighet i världen bara jag kan somna och få ro. Jag vill inte behöva förklara en enda gång till varför jag inte orkar ses, hålla på med sena middagar eller varför jag får panik av många intryck.

Om jag kan spela in känslan av att hjärnan brinner, av att inte kunna ha glasögonen på näsan men inte heller vara utan dom, när paniken byggs upp inom mig för att inte få sömnen jag behöver för att nollställa energinivåerna och ge till dig som ifrågasätter mig så tror jag inte att du frågat igen. Om jag sluppit svara på frågan varför det är som det är och istället spendera kvalitetstid med dig så hade även jag efter vårt möte mått bra och inte varit helt slut.

Just nu är jag fylld av bitterhet och jag låter den komma ut för att inte ätas upp inom mig. Jag låter mina känslor få finnas och gråter en skvätt för även om klockan nu är mycket och stressen över att morgondagen närmar sig så försöker jag göra det som är bäst för mig. Egentligen har jag ingen aning för jag vill bara springa ifrån min kropp och lämna skinnet bakom mig men det går inte.

Vad gör jag istället nästa gång? Det får vara slut med kulsprutande pratkvarnar som bra tjattrar och inte lyssnar. Men hur fan gör man det när det är ens familj? Panik igen. Fan.

Det måste få ett slut men hur ser man det finkänsligt? 

Jag börjar få svaren på mina ungdoms stora gissel, på det som fick mig att alltid vilja fly så långt bort jag kunde.

Jag ska sluta ursäkta mig för det jag känner och den jag är. Jag ska inte härda ut längre utan tacka nej även om det är konstigt. Om inte jag gör det så gör ingen annan det åt mig och det är som att leva någon annans liv, fast det är jag som ligger sömnlös med konsekvenserna. 

Hade jag vetat att livet förde med sig så här mycket så vet jag inte om jag hade bett om att bli född. Det låter konstigt men så känner jag.

När folk ringer stup i kvarten och beklagar sig om allt så ska jag inte svara om jag verkligen inte vill prata. Det suger i magen bara jag skriver det men det är dags att klippa navelsträngen en gång för alla nu. Jag ska grundligt förklara hur jag har det och endast en gång.

Varför ska jag behöva försvara mig för något som jag inte bett om att få? Varför ska jag känna ångest över att be att få vara JAG när jag accepterar andra precis som dom är? Slut på det.

Jag får ännu mer energi att ta mig dit jag vill vara i framtiden när jag upplever sådana här dippar, rent utav bottenskrap som jag har idag. Att nå målet att vara oberoende av allt och alla, inkomst och arbetsplats har aldrig varit mer aktuellt för mig.

Jag börjar känna mig lugnar och tror faktiskt att jag kan somna snart. Även om det inte är bra med datorljus i sängen så följde jag det som jag kände att jag behövde, att skriva av mig. Dessutom har jag fått en insikt om min ganska dysfunktionella kontakt med min mamma som jag behöver handskas med för min egen skull.

Om inte annat så kommer detta ur denna jävla dynga jag har inom mig ikväll. Alltid något!

Nä nu tror jag att jag släpper detta och försöker sova! 

Godnatt 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag vaknade jag med ett enormt behov av att skriva. Äntligen!!! Som jag längtat efter känslan tillbaka till tangentbordet. Det är en enormt skön känsla att hitta tillbaka till mig själv.    Jag såg en bild på instagram, en bild på en strand med...

Jisses vad tiden går! För min chans till mammapeng så har jag hoppat på ett jobb som upptar 60% av min arbetstid men 100% av min energi och det gör att jag tappar mina ord och lusten till att skriva. Det var längesedan jag var upptaget med ett arbe...

Godmorgon!   I morse när jag kom ner och satte mig i soffan med en kopp kaffe, redo för nyhetsmorgon så ville inte tv'n alls. Det fanns ingen signal förutom på svt1. Tillslut försvann även den och jag kände mig inte helt redo för att börja jobba....

Sen vi fick besked om att vi väntar barn så har min värld ställts upp och ner. Allthar rubbats och alla härliga rutiner av meditation, yoga och skrivande har varit som bortblåst. Det har även skapat lite ångest för jag saknar det. Yogan och meditatio...

Vi har äntligen, efter nästan fem år som ofrivilligt barnlösa, fått beskedet att vi ska bli föräldrar. Lyckan när testet vi gjorde hemma nyligen var positivt går inte att beskriva. Efter alla år, alla nederlag och dubbla känslor inför alla andra som ...